Jag försöker hitta mig själv men det går inte, nej det är så jävla svårt.
Vet inte var jag är på väg, på väg bort kanske?
Jag vet ingenting längre, orkar jag en dag till?
Jag vet inte.
Försöker att tänka att morgondagen blir en bättre dag, men det blir den aldrig.
Glider bara längre o längre ifrån mig själv.
Jag ser mig själv på avstånd, vem är jag?
Vad har mitt liv blivit?
Tittar mig i spegeln, känner inte igen mig själv.
Var tog mitt leende vägen?
Var tog ljuset i ögonen vägen?
Hittar jag någonsin tillbaka till mig själv?
Eller har jag redan förlorat mig?
Förlorat mig in i en evighet jag inte känner till.
Vill inte leva i tomheten längre, vill hitta ett ljus som jag kan följa.
Följa det bort härifrån eller tillbaks till mitt liv, jag vet inte riktigt.
Svårt att veta när man inte vet vilken väg man ska ta, eller var man är på väg.
Allt har blivit så dimmigt,
dimman ligger som en tjock mur mellan mig och livet.
Ridån för den här showen har gått ner för längesen,
det är bara jag som ännu inte lämnat scenen.
Som om jag hoppas att livet ska gå i repris,
men vet innerst inne att det aldrig gör det.
Släpp taget om allt, bli fri.
Fri från smärtan, fri från livet.