En dikt om saknad...

Du har tystnat likt fågelns morgonsång
din stämma finns ej att förnimma
jag saknar dig så som du var en gång
i höstkvällens senaste timma

Du var och förblir hos mig ändå
trots att dagar har svunnit och farit
en tröst jag har i de minnen som finns
de stunder du hos mig har varit

Snart ses vi igen det känns bara så
min längtan till dig är en maning
som brinner därinne uti mitt bröst
och längtans sång ger en aning

Jag kramar dig nu i min ensamhet
du finns här så nära jag känner
din hud som jag mången gång har smekt
all kärlek som inom mig bränner

Jag älskar dig så det bästa jag haft
trots jag vet att jag får dig ej åter
jag somnar nu i min ensamhet
bara natten ser att jag gråter

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

♥Namn:
>>Remember?

♥E-postadress: (enbart för mig)

♥Blogg:

♥Kommentar:

Trackback
RSS 2.0